|
Aggression
En av de allra vanligaste orsakerna
till att man söker professionell hjälp med sin hund är att den har visat någon
form av aggression.
Detta är också ett vanligt skäl till att yngre, fullt friska hundar
avlivas. Aggression är ett starkt laddat begrepp för de flesta människor,
och är det sedan en hund som står för den, ja då är det inte många av oss
som förblir oberörda.
Luddigt begrepp
För en hundkonsult är begreppet
aggression alldeles otillräckligt. Som hundpsykolog arbetar man oftast
mycket lite med symptomen, utan fokuserar på orsakerna till problemet. Det
vanligaste är att hundägarens problem är ett helt annat än hundens. Om
hunden gör utfall emot andra hundar kan hundägarens problem vara rädslan
att hunden ska skada någon, att hunden är för stark, andra människors
reaktioner t ex. Medan hundens problem kanske är att den vill leka,
skrämmas, få uppmärksamhet eller helt enkelt få något att hända. Således
blir det en mängd ytterligare komponenter som måste vägas in, innan man
gör en bedömning och sätter in en åtgärd.
Graden av aggression
Först vill man veta hur stark
aggressionen är. Skalan går ju från en hotfull blick, via en mängd graderingar
och kombinationer, till hugg helt utan bithämningar. Det är också av intresse om
hunden kan distraheras, och i så fall med vad. Sedan behöver man veta vad som
utlöser aggressionen, dvs när hunden blir arg, vad som ökar aggressionen och vad
som minskar den. (vid hundilska brukar t ex avståndet till den andra hunden ha
stor inverkan).
Övriga signaler
Sedan är det dags att fundera lite på
hundens övriga signaler. Verkar den vara osäker, eller självsäker ? Om den
verkar rädd, är det då för något yttre hot, eller kan det vara rädsla för
bestraffning eller annat obehag?
Bakomliggande stress
Eventuella stressfaktorer måste också
vägas in. Förhöjd stressnivå, oavsett orsak, kan få hunden att överreagera.
Därför är det viktigt att göra en s.k. stressanalys. Man behöver ta reda på om
hunden kan tänkas vara över- eller understimulerad, lider av smärta, sjukdom,
lågt självförtroende, nedsatt funktion i hörsel-, syn- eller luktorgan, om
kosten är väl sammansatt och avpassad, om det finns orsak att misstänka att
hunden tidigare utsatts för chock osv. En stressanalys kollar upp väldigt många
tänkbara orsaker till stress, och därmed ökad aggressionsrisk.
Relationen Hund-Förare
Relationen är en annan viktig pusselbit.
Är hunden osäker, trygg eller kanske beskyddande gentemot sin ägare? Hur
hanterar ägaren hundens aggressivitet? Skulle ägaren också vara arg i just den
här situationen, kan hunden lätt feltolka det hela och tro att de samarbetar
emot ett yttre hot, och bli ännu tuffare i tron att den har stöd av sin ägare.
Alternativt kanske den tror att ägaren själv är rädd och behöver försvaras !
Personligen tror jag också att våld föder våld och att aggression leder till nya
konflikter. En hund som fostras med hjälp av aggression (dvs man blir arg och
bestraffar den när den gör fel) blir sannolikt mer benägen att försöka lösa sina
problem, =tillfredsställa sina egna behov (av mat, närhet, vila, revir och andra
resurser) med aggression.
Morrande
En av hundens mest missförstådda
signaler är morrningen. Många tycks tro att en morrning alltid förebådar utfall
och bett, fast det snarare är tvärtom. Med en morrning kan hunden meddela att
den känner sig hotad eller trängd. Om morrningen respekteras (genom att man ökar
avståndet till hunden) slappnar hunden av och ingenting mera händer. Bestraffar
man däremot hunden när den morrar, får den sina aningar bekräftade - det var ju
verkligen fara å färde. Om en morrning respekteras är det ytterst sällan som
aggressionen trappas upp. Om man tillrättavisar hunden och därigenom lär den att
det är förbjudet att morra, fråntar man hunden möjlighet att på ett fredligt
sätt be om lite större avstånd. När den hunden når sin toleransgräns, hoppar den
troligen över artigheterna och går till angrepp på en gång.
Hotfullt kroppspråk
Om hunden som morrar visar tydliga
hotsignaler (framåtlutad med lyftat huvud, hög stel svans, spänd kroppshållning
och hård blick) vilket är betydligt mer sällan, är det större risk för vidare
aggression. I det fallet har hunden för avsikt att utmana. Även här är det
mindre lyckat att bestraffa - hunden utmanar ju till kamp och får en. Således
har den uppnått sitt syfte och kommer sannolikt att göra om samma sak nästa gång
den tycker att något är värt att ta strid för.
Inte "obotligt"
Aggression är en avståndsökande signal,
inte ett tillstånd. Ingenting talar för att en hund som visat aggression är
bortom bot. Tvärtom, vi ser ständigt fantastiska resultat just hos sådana
hundar. För när man väl har hittat anledningen till hundens retlighet, så har
man redan påbörjat förändringen av hundens beteende. Skulle DU vilja ha hjälp
med att analysera och/eller förändra DIN hunds beteende ? Kontakta närmaste
IMMI-anslutna konsult. Tillsammans kan ni förändra tillvaron för både hunden och
omgivningen. Det är inte utan ansträngning för Dig. Många gånger kan det behövas
ett stort och helhjärtat engagemang från hela familjen, den närmaste tiden. Men
det är väl Din fyrbenta kamrat värd?
Kristina Mårtensson

|
Aktivering
Här följer ett par artiklar på temat - en första om tricks som också behandlar
grunderna i positiv träning och en som handlar om olika typer av aktivering
för unga hundar.
Att lära in tricks - Förord
Den här artikeln är först och främst till för
hundägare som vill lära sina hundar att utföra trick och konster.
En sak som Du bör ha i åtanke är att det finns precis lika många olika sätt att
träna hundar på som det finns hundägare, och det är bara bra, för hundar är
individer, och de kan inte tränas på ett och samma sätt. Dessutom är jag som
IMMI-instruktör en stor anhängare av mjuka träningsmetoder, och jag tror att det
är oerhört viktigt att både hund och hundägare har kul under träningen om den
ska ge ett lyckat resultat. Nedanstående råd fokuserar i huvudsak på att träna
din hund att utföra konster och trick mest på skoj, men du kan i princip använda
dessa råd även vid träning av vanlig lydnad.
Filosofi
Hundar lär sig oerhört snabbt med rätt motivering,
d.v.s. om de verkligen vill lära sig. För att lära din hund att utföra konster,
är det en fördel att välja en konst som du åtminstone tror att din hund kommer
att tycka om att utföra. Om din hund aldrig har apporterat tidigare så bör du
inte börja med att lära honom att hämta saker, då bör du börja med någonting
enklare som t.ex. "vinka".
Att lära in tricks
För att kunna lära in den önskvärda konsten, måste
hunden få veta när han gör rätt. Om du t.ex. tar en godisbit och håller den i
handen och säger "vinka" så kommer de flesta hundar att först försöka ta
godisbiten, men när detta inte fungerar så sätter de upp tassen på handen som
man håller godiset i, men det vore orättvist mot hunden att förvänta sig att han
skulle vinka, om du inte klart och tydligt lär honom att det är det du vill. För
att lära hunden detta, ska du belöna hunden i exakt det ögonblick som han
påbörjar utförandet av det du vill. För exempel, när hunden påbörjar lyftandet
av sin tass upp mot din hand så belönar du med "BRA!". Om hunden då sätter ner
tassen så ger du bara kommandot "vinka" igen. Och återigen så belönar du hunden
så fort den påbörjar lyftandet av sin tass upp mot din hand. När hunden sedan så
fort du säger "vinka" lägger sin tass på din hand så väntar du med att belöna
honom tills han har lyft tassen två-tre gånger mot din hand, o.s.v. Med det här
sättet att träna så kommer hunden sakta men säkert underfund med vad det är du
vill att den ska göra.
Belöning
Använd en belöning som du vet att din hund
uppskattar. De flesta hundar älskar godis, men det finns hundar som hellre
uppskattar att få leka med sin favotitleksak eller liknande en stund som
belöning. Oavsett vilket av dessa du väljer, ska du alltid använda rösten som
belöning: använd den gladaste och trevligaste ton du bara kan när du talar om
att din hund är "bra" eller "duktig". På det sättet slipper du använda
godis/leksak varje gång du tränar.
Det billigaste godiset är det du gör själv. Koka nötlever c:a 1 kg med två
vitlöksklyftor i c:a 1 timme. Levern ska vara genomkokt. Sedan låter du levern
svalna en liten stund så att det går att ta i den. Skär sedan levern i små
tärningar, så smått som möjligt (3-5mm). Därefter torkar du dem i ugnen på 80
grader i två till tre timmar. Låt gärna ugnsluckan stå lite på glänt och vänd
runt bitarna emellanåt. Leverbitarna skall bli torra på ytan, för att vara
behagligare att ta i, men de ska inte stå inne så länge att de blir torra rakt
igenom. Detta är ett godis som är enkelt att göra och som blir betydligt mycket
billigare än att köpa hundgodis i hundaffären, dessutom brukar de flesta hundar
älska det.
Säg inte Nej
När det gäller att lära in just konster och trick
bör man i största möjliga mån låta bli att använda "NEJ" när hunden gör fel,
eftersom det kan ta bort hundens lust ur träningen, vilket i sin tur innebär att
resultatet uteblir. Dessutom är det ju meningen att träningen ska vara rolig för
både dig och hunden och jag tror inte att vare sig du eller hunden uppfattar det
som särskilt lustfyllt att du skriker "NEJ" hela tiden. Naturligtvis finns det
ingen regel utan undantag; om hunden t.ex. börjar jaga en katt, eller en hare
eller liknande, säger du naturligtvis "NEJ" till honom och hämtar tillbaka
honom.
Dela upp tricken vid behov
Om du har valt en relativt svårt trick, som t.ex.
att lära din hund att lägga sina egna leksaker i en leksakskorg eller liknande
måste du dela upp tricket i flera småsteg som du lär in ett efter ett för att
sedan försöka kombinera ihop till ett färdigt trick. Om du t.ex. skulle vilja
lära in ovanstående trick, måste du först lära hunden att bära sin leksak, sedan
att lägga leksaken i korgen, sedan att hitta sin leksak och lägga den i korgen,
först därefter kan man prova med fler leksaker. Det är oerhört viktigt att
hunden kan första steget till 100% innan man börjar lära in steg 2 o.s.v. Det är
även viktigt att själv förstå när ett trick blir så svårt att man måste dela upp
inlärningen i flera steg. Ju fler steg man kan dela upp tricket i ju enklare
blir det för hunden att lära sig tricket. Tänk även på att det är bättre att gå
sakta framåt i träningen än att man forcerar för fort, vilket gör att man många
gånger blir tvingad att börja om från början.
Förberedelser
Bestäm dig för det trick du vill lära hunden.
Börja med ett relativt enkelt trick som t.ex. "dansa", "vacker tass", "vinka",
"tvätta nosen" och gå vidare mot lite svårare trick när din hund har lärt sig
några enkla. Tänk på att i början bara träna ett trick åt gången och börja med
nästa trick först när hunden kan det första tricket till 100%. När din hund
sedan är van att lära sig nya trick kan man träna fler trick samtidigt.
När du väl har valt det trick du vill lära din
hund måste du välja ett kommando för tricket, det kan vara precis vad som helst,
men bör inte vara för likt något annat kommando som du redan använder. Min
personliga åsikt är att använda så korta kommandon som möjligt, för att senare
lägga in det korta kommandot i en längre mening (ex: om jag vill lära hunden att
hämta en boll som jag har lagt ut så använder jag kommandot "boll" för att
senare kunna använda ordet i meningen "Ella, kan du gå och hämta husses boll"
eller "vinka" som jag sedan lägger in i meningen "Ella, kan du vinka till
publiken").
Vill Du veta mer?
När du väl har bestämt Dig för att börja aktivera Din hund kan det vara bra
att gå en kurs i aktivering hos någon IMMI instruktör. Det kan även vara bra att
skaffa en bok som handlar om aktivering, tex. "Min bästa vän" av Marie Hansson.
Rolf Blom

Även lydnadsträning är aktivering, men cirkuskonster är roligast?
Det viktigaste när vi pratar om att hunden behöver
aktivitet är dels att ge rätt aktivering och dels att ge detta i lagom doser -
många är överambitiösa och ger inte sin hund lugna dagar. Det är bättre med
större aktiveringspass, t ex svårare och längre pass någon gång per vecka än att
hela tiden jaga upp hunden med små övningar. Några minuter per dag kan man dock
gärna ägna åt kortare aktivering såsom lite lydnadsträning och någon liten
övning på hemmaplan som att söka godis eller utföra ett trick i köket.
Rätt aktivering är att ta hänsyn till Din hunds ras och individuella läggning.
En terrier kan vara överlycklig över att få söka rätt på saker gömda i hålor
eller under mossan. En cocker spaniel att få spåra etc... För att utveckla sin
hund är det bra att satsa på något som passar just den , exv vallning för en
vallhund, sökarbete för en brukshund t ex. En lättuppjagad individ kanske inte
passar för agility medan en snabb och smidig, men samtidigt lätt nervarvad
individ mår jättebra av detta.
Det finns massor av enklare aktivering Du kan träna inne som ute. Här följer
några exempel:
Lydnad:
De flesta lydnadsmoment är utmärkt aktivering och
är bra att finslipa i lugn miljö, dvs hemma i köket. Även valpar kan
lydnadstränas om man gör det i korta pass och leker fram resultaten. Inga krav!
En valp förbrukar mycket energi bara på att bara utforska och lära sig vår
vardag, så den behöver mycket mindre aktivering än en 2-åring t ex.
Träna gärna t ex fotpositionen - Locka exv med en godis din hund till sidan. Kan
den "sitt" så följer detta innan belöningen kommer. Belöna i nästa steg att Den
sitter och deesutom tittar upp mot Dig vid Din sida. Locka hunden att följa med
något steg framåt när de första momenten går bra och hjälp hunden förstå att den
återigen ska sätta sig vid din sida för att få belöningen. Sådana här små
lydnadsövningar är utmärkt för att träna hunden att det är mysigt att vara vid
Din sida och ha kontakt! Och det ger en bra början till mer krävande
lydnadsträning för mognare hundar. Träna också sitt/ligg/stå - i början lockas
hunden (gärna med godis) till en position i taget och så småningom kan Du med
dina gester eller nu intränade kommandon träna att byta position flera gånger
innan belöningen kommer. Sedan kan Du träna på avstånd - hunden ska klara det
när Du är 1 steg och sedan 2 stegifrån. Träna också gärna sitt kvar som rolig
aktivering. Skapa förväntan i detta moment genom att lära Din hund sitta en kort
stund medan Du gömmer en godis om hörnet - träna successivt längre kvarsittanden
där Du gömmer leksak eller flera godbitar som hunden får gå runt och leta. Detta
är en utmärkt kombination av aktivering, lydnad och koncentrationsövning!
Observera att Du måste gå mycket tålmodigt fram med sitt kvar-övningar för en
valp - bara några sekunder i början. Reser sig hunden har Du gått för fort fram.
Öka tiden och lämnandet successivt i små steg.
Cirkuskonster:
Cirkuskonster är alltid roligt att lära sin hund. Det gör också att du tränas
att komma på vilka steg Du ska använda för att successivt lära din hund t ex
lyfta tassen och vinka, buga för publiken eller något annat. Här kan Du hitta på
nya saker hela livet! Vanligt är att lära sin hund jaga sin svans. Locka den då
runt genom att hålla en godis vid svansen som Du för runt och belöna efter ett
varv i början och efter ett tag eftre två och fler fler varv. Inför kommando som
"dansa" när Du vet att Du kan få fram beteendet. Efter ett tag behöver Du inte
locka utan bara säga kommandot så snurrar hunden. Lär Din hund räcka vacker tass
och sitta vackert (för en godbit uppåt när den sitter så måste den resa sig
bakåt för att nå den) - låt hunden sitta i "vackertpositionen" lite längre för
varje gång. Lär hunden rulla runt - (när den ligger på sidan kan Du få hunden
runt genom att föra en godbit från bröstkorgen bakåt över ryggen -
experimentera!). Få hunden att ligga still när den ändå är i ryggläge och inför
kommando som "spela död" etc.
Apportering: Du kan också lära Din hund
nyttiga saker som att "städa" - dvs plocka upp leksaker eller andra prylar från
golvet och lägga i lämplig bunke/låda/papperskorg. Det här börjar med
apporteringsträning, dvs att hunden hämtar och lämnar föremål, följt av att lära
hunden lämna/lossa i en papperskorg i stället för i handen. Apportering är bra
aktivering, Du kan få Din hund att hjälpa Dig plocka upp saker Du tappar hemma,
och bra att ha om Du vill träna spår. Apportering: För att överhuvudtaget kunna
träna apportering krävs föremålsintresse. Detta kan Du träna genom att först
belöna intresse för, sedan nosa på, nafsa i , bita i, lyfta, bära etc - dvs
successivt ökande kontakt med föremålet. Apportering kan enklast delas upp i
följande steg: Gripa/ta, hålla/bära, lossa. Varje del kan tränas var för sig och
i början är det bra att träna in kommandon för varje steg för att underlätta för
hunden när alla delarna ska sättas ihopTa+Håll+Loss=Apport. Så småningom
använder Du alltså bara ett ord, t ex hämta/apport.
Steg 1: Ta - Belöna föremålskontakt: Gripande, lyftande, bärande. Varje del i
små steg. Ofta är det lättare att gripa ett föremål som är roligt och lite mjukt
- boll, tygtrasa, pinne - än otäcka kalla metallsaker eller hårda plastsaker. Se
till att Du börjar med något "greppvänligt". Men inte roligt så att Din hund
bara vill "döda" bytet och kampa…Stimulera gripandet genom att nojsa med hunden
och hålla föremålet framför nosen - belöna minsta kontakt i början. Sedan kräver
Du lite mer - t ex att munnen öppnas - för att det ska bli ett uppmuntrande
"Bra" och en godis. Så fort hunden griper blir det ett jätteglatt "Bra" från Dig
och riklig belöning. Ta en paus och tjata inte för mycket - då tappar hunden
intresset. När hunden börjat förstå att den ska gripa för att få belöning, ja då
säger Du "ta" när Du sträcker fram ett föremål, börjar sedan träna med olika
föremål och börjar träna på avstånd - lägg föremålet på golvet i stället för att
ha det i handen etc. Undvik att kasta iväg föremål för att hunden ska gripa -
det blir lätt upphetsning och det brukar ta längre tid att sedan träna in att
lämna ifrån sig… Tränar Du helt nära Din hund kan Du försöka få tillbaka
föremålet i handen direkt genom att snabbt ta fram godisen…Då är Du på väg att
få in "Loss" - se nedan.
Steg 2. Hålla: När hunden börjat gripa så belönar Du efter allt längre tids
hållande ( 0,5 sek, 1 sek, 2 sek, 5 sek, 10 sek…). Börjar hunden spotta ut eller
tugga - då har Du gått för fort fram. Lägg in kommando "Håll"och få hunden efter
en tids träning att kunna ta, hålla och gå mot Dig när Du flyttar Dig så att
hållandet även kan ske i rörelse.
Steg 3. Loss: Egentligen så har väl hunden redan lärt sig detta automatiskt
eftersom Ditt "bra" blir en signal att spotta ut för att få godis? Men det är
bra att lära hunden ett särskilt kommando för detta så det blir tydligt när den
ska lossa greppet. Särskilt bra att kunna vid "städträningen" där Du får hunden
att släppa föremålet i t ex en korg när Du har handen i korgen och säger "loss".
För att få hunden att lossa så för Du en godbit mot nosen och har andra handen
under föremålet/munnen och gör ett "byte". Ofta släpper hunden direkt, annars
får Du prova med godare godis! För in ordet "loss" så fort Du ser att Du får
hunden att släppa när Din hand närmar sig och sluta snarst locka med godis!
Träna sedan så att hunden bara får belöning/godis om den håller ända tills Du
säger loss. Släpper den för tidigt gör Du om. Då lär hunden sig vänta på dina
kommandon. När hunden kan ta/hålla/lossa - då tränar Du på avstånd så att hunden
får gå ut och hämta något och komma tillbaka med det till dig. Så småningom kan
Du ersätta kedjan "Ta/håll/loss" med exv "Apport" som ett samlingskommando.
Sara Grönlund
 |
|
Bitska valpar
Här följer några olika instruktörers
råd...
Den hoppande "galningen"...
Det är inte så att
valpen går in för att krångla, vara dum eller skrämmas,
den jobbar bara för att få uppmärksamhet. Så det
allra bästa är om man kan nonchalera och vända sig bort
eller gå därifrån, och då kan man senare, när
den har gett upp och gått undan, locka på den, och hitta
på något roligt. Nu förstår jag att det inte
alltid är så lätt med en hoppande "krokodil" runt benen,
men försök att erbjuda något annat att göra, t
ex en tom mjölkförpackning med lite godis i, som valpen får
slita sönder, eller en gammal bomullssocka med en boll i som den
kan få dra i el dyl. Om den biter och drar i kopplet när
ni går ut, så stanna inte och dividera om detta, utan erbjud
något annat att bära/bita i, t ex en gammal handske.
Parallellt ska ni träna
in vad ett förbudsord, t ex "nej", betyder, för det är ju
inte ett ord som hunden förstår utan att vi visar den. Gör
t ex så att ni lägger ut något för hunden lockande,
och så fort den vänder nosen mot det säger ni "nej"
med bestämd röst och hindrar den att nå fram, antingen med
handen eller genom att hålla emot i kopplet, och så lockar
ni den därifrån genom att erbjuda något som är
minst lika gott eller roligt, helst bättre. Lär er att se
på hunden när den just börjar fundera på att utföra
något, och redan där lägga in ordet "Nej" och locka
bort honom, för har den redan nått fram ger träningen
inte samma fina resultat. Genom att träna förbudsordet på
så många olika saker eller situationer och i olika miljöer
som möjligt, så lär man in att det lönar sig att
lyssna till det där lätet "nej". Om ni vet när problem
med hopp och bitande kommer att dyka upp, så kan ni förebygga
lite genom attdå låta honom träna sitt/ligg kvar eller
låta honom leta godis eller leksak, så får han använda
sin energi till något nyttigare.
Anna-Lena Arvidsson

Går valpbitningen över?
Kan man få hunden "bitsäker"?
Valpar har alla en period av
bitande och nafsande - mer eller mindre. Under tiden fram till ca 6
mån får man räkna med TÅLMODIG inlärning av vad
som är tillåtet och inte. Med tålmodig menar jag ett
lugnt inlärande genom övningar som "Nej - bryt - ta kontakt
- alternativt beteende". T ex att man tränar in detta "Nej" så
här: man lägger en godis inom räckhåll, t ex på
egna knät om man sitter ned. Försöker valpen ta godbiten
så lägger man raskt handen över och säger lugnt
och bestämt "Nej!". När valpen gett upp sina försök att
ta och man lyckas få lite kontakt - helst ett ögonkast -
så säger man "varsågod". Den här "Nej-varsågod"-övningen
tränar man även med leksaker och skor/strumpor mm (kontakt
kan då leda till en godis i stället för att hunden på
varsågod får ta strumpan...). Meningen är att hunden
dels lär sig att Nej betyder bryt/ta kontakt, dels att inte kasta
sig över saker utan lov. När man tränat in detta så
blir det mycket lättare att bryta bitande. Bra är också att
ge hunden egna bitleksaker (ben t ex) så att bitlusten riktas
åt rätt håll.
Eftersom många valpar
blir stressade av människor och vill nafsa i byxben etc och locka
till kamp, så är det viktigt att träna passivitet. Sitt och
belöna hundens lugn på någon bänk där folk
går förbi. Var själv väldigt lugn när Ni är
ute och promenerar, vid möten med människor anstränger Du
dig att visa att Du är helt oberörd, och förekommer eventuella
utfall. Säg bra och ge ibland hunden en godbit medan den är
lugn. Gå lugnt och ganska raskt förbi människor utan
att ta notis om dem och ha då din hund nära Dig så att Du
gör det svårare för den att hitta på annat än
att hänga med. Strunta i hunden om det blir utfall (Du kan säga
Nej lugnt och bestämt, men det är ingen idé om hunden
gått upp i varv - då hör den inte) och skrik absolut
inte eller bli arg - det spär bara på stressen. Blir det
mycket nafsande efter folk och utfall får Du försöka öka
avståndet till mötande så att det går bättre
nästa gång. Möten som går bra kan belönas
då och då - inte efteråt utan vid själva passerandet
för att vid behov visa att möten betyder godis, inte kamp.
Ignorera en valp som härjar
- den vill ha uppmärksamhet. Ge den inte chans att styra! Jag skulle
sätta en sele i stället för halsband på en besvärlig
hund som får "bitryck" och därmed ha större möjligheter
att ta tag i selen över ryggen, kanske ställa mig över
hunden och helt passivt utan att säga något helt enkelt vänta
ut att hunden blir lugn. Då kan man belöna genom att säga
"Bra, lugn" - och gå vidare som belöning. Låt den aldrig
stressa upp Dig!
Ta detta exempel: På
en schäfer som hade väldigt mycket bitande för sig så
provocerade jag fram att han ville bita i armen genom att busa lite
- det behövdes inte mycket -, sa då Nej (- som han lärt
sig) vid minsta bittendens och tittade honom lugnt i ögonen. Försökte
han i alla fall, så la jag armarna i kors över bröstet
och vände mig bort. Avbröt han blev det i början direkt belöning
- oftast en godis. Han hoppade och var allmänt besvärlig ganska
ofta, men han gav upp efter en liten stund om han inte lyckades provocera
mig. När han var lugn fick han godbit (efter längre och längre
stund av lugn) och ibland så gjorde vi då någon liten
rolig övning (som att bära stor pinne) när han skötte
sig fint. Så gick vi på promenad: Efter några meter
så viftade jag med armen igen och bjöd in till bitande. Jodå...han
var med på noterna och försökte givetvis. Så höll
vi på och ganska snart (efter några dagar med denna övning
på ca 10 min) så fanns bara små tendenser kvar att
bita. Och ville han försöka så förstod han direkt
på ett Nej att det lönade sig att avstå. Det var ju
roligare och så slapp han en bestämd ledare som lite obehagligt
tittade honom i ögonen. Med positiv träning så blir
hunden nära nog bitsäker - den har gjort ett fritt val, vilket
är en helt annan sak än att hota den till lydnad. Med skrämselträning
är hunden inte stabil utan kan plötsligt få återfall.
Sedan kan en hund alltid försvara sig i ett trängt läge,
men det är en annan sak.
Det kan låta enkelt att
bara ignorera och få hunden att förstå att den vinner
på att inte nafsa eller göra utfall, men det är ofta
svårt att hålla sig lugn då man blir desperat när
ens egen älskade valp eller unghund beter sig så jobbigt.
Med lite guidning får Du mer självförtroende att hålla
Dig lugn och vara konsekvent. Det är alltså ofta lättare
att träna bort oönskade beteenden som bitande eller utfall
med hjälp av instruktör som både guidar och lugnar situationen.
Sara Grönlund

Särskilt valpar biter
av stress
En valp kan ha svårt
att koncentrera sig någon längre stund och man bör vara
uppmärksam på att signaler som bitande och svansjagande är
tecken på detta. Ställ inte krav på en hund i strss
och har du en valp så träna och belöna hellre det hunden
gör rätt spontant än att börja med egentlig träning
om detta stressar hunden. När det gäller kontakten kan ni
i vardagen berömma lugnt och godisbelöna när hunden spontant
söker kontakt. Undvik att ställa några som helst krav
på en hund som har mycket bitande och nafsande för sig i
övningarna än så länge.Var försiktig med att
belöna med föremål/kamp om den stressar upp mycket av det.
Försök att göra era träningar så korta att
ni slutar innan valpen börjar bitas även om det innebär
bara EN ögonkontakt. Jag tycker överhuvudtaget att ni ska ta det
mycket lugnt med träningen och jobba mycket på lugn o. passivitet
med en valp som uppvisar mycket stress. Träna som så att
när den bits fånga in hunden lugnt och utan att säga
något och håll fast tills den slappnar av. Det är mycket
viktigt att ni inte grälar på hunden eller verkar arga om den
sprattlar, bits och vill loss när ni gör detta utan förhåll
er neutrala och tysta. (Försök att hålla så att
valpen inte når era armar och händer med tänderna!) I början
kan ni nog få sitta och hålla hunden ganska länge innan
den ger med sig men det brukar gå fortare för varje gång.
Annika Hernqvist

|
|
Drar
Din hund i kopplet?
Du
är inte ensam om problemet, det är ganska vanligt.
Först
ska man ta reda på varför hunden inte kan gå "ordentligt". Orsakerna
kan vara många. Det vanligaste är att hunden är understimulerad. Den kanske
inte får arbeta med sitt huvud och få utlopp för sin energi. Det är en orsak
som ofta leder till problem av något slag.
Våra hundar nöjer sig oftast inte
med att bara vara ett sällskap, få mat och daglig motion. Hur skulle du själv
må av att bara äta, sova och promenera någon gång om dagen? Troligen inget vidare.
Nej, hunden behöver använda sitt huvud. Det finns massor med roliga och nyttiga
saker man kan göra tillsammans med sin hund för att aktivera den.
Aktiveringen
kan bestå av olika balansövningar, nosövningar, lyd-nadsträning och problemlösningar.
Man kan lära hunden massor av ord och att utföra olika saker. Har man svårt
att komma igång, inte riktigt vet hur man ska göra eller behöver tips finns
det kurser i aktivering.
En
annan orsak till drag i koppel är att man tvingar hunden att gå fot under promenaderna.
Hunden ska bara gå fot kortare sträckor och när man tränar just fotgående. Sedan
behöver hunden känna sig friare på promenaden, kunna nosa och stanna då den
vill.
Om
hunden alltid måste gå kopplad kan den också börja dra. Alla hundar behöver
få vara lösa och kunna springa och sträcka ut sig ordentligt. Kan den av någon
anledning inte vara lös bör man träna just lösträning eller åtminstone hitta
någon inhägnad där den kan få springa.
I
vissa fall kan det vara så att hunden inte lärt sig att gå fint i koppel. Då
måste man börja inlärningen som för en nybörjare. Att
använda strypkedja och ryck i koppel som träningsmetod vill jag varna för. Följden
kan bli ryggkotsskador, avslitna senfästen, muskelskador och stora smärtor.
Man kan ju alltid prova på sig själv för att lättare förstå.
Det
finns även andra hjälpmedel som man bör tänka efter innan man använder. Det
är "gå fint sele", om hunden drar med den på kan den få sår under
"armarna". Det finns också någon nosgrimma "halti", skulle
man rycka till i den kan man fundera på vad som händer i nacken. Man
kan lära hunden att inte dra i koppel med snällare metoder. För att få hjälp
kan du kontakta någon instruktör eller hundpsykolog. Om du ringer till IMMI
på telefon 070-5667881 får du reda på vem som finns närmas dig.
Silva Gunnarsdotter

Mitt
förslag är att ni som inte tycker Er koppelträning fungerar försöker
bli mer oberäkneliga för er hund.
De flesta hundar är duktiga på att klura ut
vart vi är på väg och vill gå först dit. När hunden är liten valp följer vi
efter och tycker den är duktig som över huvud taget går i koppel. Klart dom
lär sig att bestämma vart vi är på väg då! Så försök följande: stanna när kopplet
stramar, invänta kontakt (eller att kopplet hänger löst), säg något uppmuntrande
och gå iväg åt ett annat håll. Din hund ska alltså inte kunna räkna ut
vart du tänker gå härnäst utan måste bli mer uppmärksam på dig för att ni ska
kunna gå vidare.
Tänk på att inte träna med alltför kort koppel, då blir
det svårare för din hund eftersom kopplet lättare stramar ju kortare det är.
Det är belöningen han kommer att lära sig mest av, så det gäller att lägga upp
träningen så att du får tillfälle att berömma ofta och mycket. Vill du belöna
med godis, bör du göra det i riktning bakåt eftersom han drar framåt. Det är
den ena delen i träningen.
Den
andra handlar om att få hunden att sluta nosa hela tiden. Att helt få bort nosandet
är förstås att begära för mycket, det är ju en hund ni har i kopplet. Försök
uppmuntra så fort han tar spontan kontakt, beröm översvallande och tala om så
duktig han är när han INTE nosar. Det är viktigt att han förstår när han gör
rätt och inte bara får signaler från er när det är fel. Först när han riktigt
förstått hur det ska gå till, kan ni börja säga nej när nosen är för mycket
i backen. Kom också i mycket god tid till exv brukshundklubben om Ni tränar
där och låt honom nosa av appellplanen innan ni börjar träna. Om ni är
vana att jobba med klickerträning, kan det vara en framkomlig väg här. Fundera
också över ditt eget kroppsspråk - vad är det du gör annorlunda när din hund
går med god följsamhet kontra dålig? Kanske finner du svaret på
din fråga här!
Kristina Bengtsson

Ett
bra sätt att träna koppelgång på är att alltid stanna eller ändra riktning
så fort kopplet sträcker din arm. Om hunden tar kontakt bakåt med dig, prata
då in honom till din vänstra sida och beröm. Om han bara tittar framåt när du
stannar, locka då honom tillbaka och låt honom gå runt dig innan ni kan fortsätta
promenaden. Lär hunden på detta vis att det är du som bestämmer riktning och
hastighet under promenaderna.
Om du kommer ihåg att göra detta under varje promenad,
lär de sig snart att det är mer lönsamt att inte dra, för då kommer de fortare
framåt. Och glöm inte att berömma dem när de tar kontakt med dig när de går
vid sidan (rätt ställe). Om du bara har en viss tid att rasta på, så titta på
klockan när du startar och använd halva tiden bortåt, och vänd sedan.
Anna-Lena Arvidsson

|
|
Ledarskapsträning
En ledare är en resurs för sin hund
Det är tyvärr ofta så att hundens och ägarens uppfattningar om vad som är viktigt
i livet inte överensstämmer. Att vara/bli "flockledare" blir man inte enbart
genom att lära hunden att se oss i ögonen i vissa situationer. Det handlar mer
om en relation där ägaren blir en resurs för hunden, någon den vill följa, lyssna
på, och samarbeta med därför att det ger fördelar att göra det. Ägaren är den
som fixar saker som har stort överlevnadsvärde, dvs mat, aktiviteter och trygghet
m.m. Att hunden tjänar på att göra vissa saker gör att den gör det
oftare, t ex belönar vi all spontan kontakt från hunden vilket gör att den oftare
kommer att söka vår kontakt, vi belönar närhet - den ska alltid vara positiv.
Vi belönar beteenden vi vill att hunden ska göra oftare och nonchalerar (ger
ingen uppmärksamhet) beteenden vi vill ska upphöra.
-
Vi blir
bra ledare och en resurs genom att...
-
Vi hittar saker som är bra för flocken, t ex mat ute som vi kan dela med oss
av till hunden ibland.
-
Vi ger arbetsuppgifter till hunden som är naturliga för den, t ex spåra, leta,
gräva, jaga, agility osv.
Vi alltid tar på oss ansvaret för att skydda hunden.
-
Vi respekterar hunden. Alla har t ex rätt att behålla det de själva lyckas hitta
så det är fel att konkurrera om byten. Bäst är att antingen byta med något annat
eller att få hunden att apportera sina fynd för att unvika konkurrens och konflikter
vilket försämrar förtroendet och relationen.
Olika
hundar har olika förmåga att foga sig efter ägaren. En terrier är ju t ex avlad
för att kunna klara sig på egen tass, annars skulle den inte överleva mötet
med räv, grävling m.m vilket gör att det kan vara svårare att få den att förstå
vitsen med samarbete med dig som flockledare. Men det är olika med olika individer
och kommer man bara på rätt aktiviteter och belöningar så kan man ofta komma
ganska långt i kontakt och samarbete med en terrier också, så det är inte kört.
Det är givetvis lättare att få till ett samarbete med en vallhundsras som är
avlad för just den uppgiften.
Lasse Deregård

En
ledare har företräde och tar ansvar
Hunden
kan försöka klättra lite i rang och sätta sig över någon familjemedlem, annan
person eller strunta i dig. Den kan också själv vilja bestämma om den vill ha
en viss roll - t ex vaktroll. Men som ledare är Du naturligtvis den som
styr flockens aktiviteter. Reagera direkt på felbeteenden - bryt bestämt (men
bli inte arg eller skrikig!) om hunden t ex vill "valla" gäster (dvs följa efter
dem om de rör sig i huset och t o m hindra dem att förflytta sig genom att morra
eller nafsa efter dem.). Ge den andra roller i stället - träna att
hämta tofflorna eller söka rätt på saker... Då minskar
behovet för hunden att ta på sig oönskade uppgifter.
Se till
att hunden tydligt förstår att den har "lägst rang" - det är ledaren och
övriga familjemedlemmar som har företräde. Det kan underlätta
som en markering att hunden ska gå sist in och ut, äter sist och ser att Du
är den som hälsar först på gäster och går först eller närmast
och möter okända "faror", som t ex andra hundar, på
promenaden. Ledarskapet är ju förenat med ansvar att skydda flocken.
Undvik
så långt det går att din hund lär sig göra "fel" genom att inte ge den
tillfälle till detta. Förebygg fel som utfall eller kampbeteenden
genom att träna på hundmöten, att hälsa på folk etc.
Se till att den får ett positivt förtroendefullt förhållande till alla i "flocken".
Träna ledarskapsövningar med flera personer och framförallt alla i familjen.
Ledarskapsövning kan innebära att alla i familjen tränar hunden
och tar initiativ till lek och roliga övningar, inte bara Du. Förtroendet
för Dig och andra som ledare kan ökas genom att byta saker i ställer för
att jaga den… Byt ibland leksaker mot godis, hundens ben mot en läckerbit och
ge direkt benet tillbaka etc. Visa på så sätt att den kan lita
på att ingen tar byten ifrån den. Någon gång måste Du ta något
från hunden och då har Du nytta av att kunna göra byten. Du
kan också vara nära när den äter och ibland sticka till den en extra läcker
godis i matskålen för att visa att Du respekterar hunden och inte konkurrerar.
Sara
Grönlund

|
|
Att välja ras
För Dig som söker en liten inte alltför
svårhanterlig hund - inte för mycket pälsvård och inte alltför livligt
temperament:
Det skulle vara så enkelt att bara räkna upp
ett antal passande raser men jag ska försöka ge några råd i stället. Tänk inte
bara på utseendet. Tänk mer på hur du vill att din hund ska vara, ska du ha den
endast till sällskap?
Vill du träna mycket lydnad, agility, spår eller annat med
den? Helt enkelt vilken funktion din nya kompis ska fylla! Först efter den
funderingen tycker jag att det är dags att fundera på exteriören. När det gäller
exteriören är pälsen en viktig sak att ta hänsyn till. Om man inte är
intresserad av pälsvård är t ex amerikansk cockerspaniel ett dåligt val, hur
söta de än är! Men om man ändå faller pladask för en långhårig ras kan man ju
alltid välja att klippa ner hunden.
Några raser som kanske kan leva upp till
förväntningar om en liten inte alltför svårhanterlig hund, och som du kan läsa
på mer om och även besöka några uppfödare av är dvärgschnauzer, dvärgpinscher,
italiensk vinthund, kinesisk nakenhund och basenji. Dvärgpudel är en ras som har
mycket hår men mycket lätt kan hållas extremt kort i pälsen. Annars är de små sällskapshundsraserna oftast rikligt bepälsade, t ex malteser, shih tzu,
löwchen, lhasa apso, japanese chin för att nämna några. Hur som helst råder jag
dig att ta reda på så mycket fakta som möjligt om rasen, insidan är trots allt
mycket viktigare än utsida! Att välja en renrasig hund ger en viss
”varudeklaration”, du kommer att veta ungefär hur hunden kommer att bli och
vilket liv du kan förvänta dig tillsammans med den. Om du väljer en blandras vet
du inte alls vad resultatet kommer att bli.
Du som söker en brukshund och lite större
hund som Du vill träna mycket med och kanske tävla med: Brukshundar har särskilt
avlats för att ha egenskaper som människan kan dra nytta av - jakt, kamp, vakt,
vall etc är egenskaper som alla hundar har, men som just hos bruksraserna är mer
eller mindre framträdande. Det är stor skillnad på exv en schäfer, en
riesenschnauzer och en vallhund som en collie. Alla brukshundar vill arbeta och
är aktiva, men på olika sätt. Om du t ex väljer en dobermann får du troligen en
aktiv hund med mycket spring i benen de första åren, då denna ras mognar och
blir vuxen först vid ca tre års ålder. En schäfer mognar tidigare. Flera
brukshundar mognar relativt sent och kräver inte bara en hel del träning utan
också tålamod. Läs om olika brukshundsraser i hundböcker, fundera på om hundens
vakt- och vallinstinkter utgör möjlighet eller problem. Ta kontakt med närmaste
brukshundklubb och fråga om där finns någon medlem som tränar och tävlar med sin
hund av en ras som du är nyfiken på. Det är alltid bra att rådfråga flera
vanliga ägare av rasen man är intresserad av, innan man tar kontakt med
uppfödare. Genom kontakt med andra ägare bör man få en vink om hur rasen är att
jobba med för en som inte känner till rasen lika mycket som en uppfödare. Sedan
råder jag dig att ta kontakt med rasklubben, t ex dobermanklubben om Du är
intresserad av den rasen, eller Svenska Kennelklubben för att komma i kontakt
med bra uppfödare av rasen. Finns det flera som har valpar på gång samtidigt,
kan det vara bra att välja en som bor inom rimligt avstånd från dig, om de
erbjuder valpträffar hos uppfödaren sedan du fått hem och börjat ditt liv med
valpen. Det kan ge bra stöd under uppväxttidens fostran. Steg tre blir att se
till att du kommer med på en kurs i valputveckling så fort som möjligt, före fem
månaders ålder, då bästa resultatet blir om du kan börja jobba med
kontaktträningen så tidigt som möjligt. Då tror jag att ni får den bästa starten
tillsammans.

|
|
Oönskat skällande
Lär Din hund både skälla och vara
tyst på kommando
En av de vanligaste orsakerna till att en hund skäller är att
den vill larma flockledaren om att någon kommer. Det är ju
en av hundens mest ursprungliga uppgifter, så det är ju inte
fel, bara den bryter när vi vill. En gammal metod som inte är
så dum är att faktiskt först lära hunden att skälla
- på ditt kommando alltså. På så sätt kan
du dels lära hunden skälla även i situationer när han
själv inte skulle kommit på idén (kan kännas tryggare
med en hund som kan skälla på kommando om man går ute
ensam mörka kvällar), dels får du skällandet allmänt
under större kontroll. Hunden blir mer medveten om sitt skällande
och kommer lättare lära sig förstå vad "Tyst" innebär.
Ofta försöker vi ivrigt
få en skällande hund tyst, men utan att lyckas. Då kanske
vi faktiskt har gjort saken värre, alltså eggat hunden att
skälla mera. När ägaren är upprörd och hunden
inte förstår varför, så blir ju den också ännu
mera upprörd - och utrycker det genom att skälla... För
att först lära hunden kommandot "Skall" behöver du hitta
en retning, något som får din hund att skälla. Du kan
prova att använda en dragtrasa och börja en lek med hunden,
eller du och en kompis leker med leksaken, kastar den mellan er. Eller man
viftar med en godbit framför hunden. Sedan gömmer man snabbt
leksaken eller godbiten bakom ryggen. Använd leksaken om han verkar
"trög", godbiten (alltså en lugnare belöning) om han "går
upp i varv" för lätt. Du kan också binda upp honom för
att göra honom ännu mer frustrerad. Du ska få honom att
säga "Jag vill ha!" Att stirra på hunden kan också hjälpa.
Man "retas" alltså med hunden, kan man säga. De första
gångerna belönar du minsta ljud, sedan belönar du bara för
riktiga skall. När han skäller, säg "Skall".
Ditt kommando kan betyda "Skäll
en eller ett par gånger". Säg sedan "Bra - Tyst" eller bara
"Tyst", och tysta honom genom att direkt ta fram och ge honom godis (gott,
doftande godis) - eller eventuellt lite kamplek med trasan. Ditt beröm
betyder här både att han var duktig och att han ska sluta.
Efter en kort stunds tystnad kan du ge retningen för skall igen.
När du vet hur du ska "retas" för att få honom att skälla,
så säg "Skall" just före. Börja belöna bara när
du först hinner säga "Skall", inte när han skäller
oombedd. Om han vill skälla igen, innan du har sagt "Skall", säg
"Nej - Tyst". Håll gärna upp handen i en stoppgest också
framför honom, det kan öka förståelsen för vad
du menar. Att sänka tonfallet och säga "Tyst" mer "bestämt"
kan också bidra till att dämpa honom, liksom att ge godiset
lågt mot golvet. (Men när han har full förståelse
för vad "Tyst" betyder ska du kunna säga det även med ett
vanligt tonfall och även stående.) Mer tips om träning
i Skall/Tyst finns i böcker för brukshundsträning, till
exempel "Din hund fortsätter" (Järverud) eller "Hunduppfostran
& lydnadsträning".
Men det är inget måste
att först lära honom att skälla på kommando för
att minska skällandet vid tex dörren. Det kan räcka att
helt enkelt bara träna i just den situationen. Då behöver
du arrangera denna situation vid flera olika tillfällen. Be en kompis
komma och göra det som får din hund att skälla, alltså
t ex passera utanför eller ringa på dörren?, med jämna
mellanrum, t ex en minut. Din hund ska vara hungrig (hoppa över ett
mål mat före) och du ska använda hans absoluta favoritgodis.
Du kan nu göra på
följande sätt: Sitt bekvämt i vardagsrummet, om det ligger
nära hallen och ytterdörren. Ha honom kopplad. Vänta på
att kompisen går förbi. Så fort han börjar skälla,
säg "Tyst" och så inom en sekund därefter ger du honom
godis, en eller kanske många bitar, så mycket som behövs.
Stoppa det i nosen på honom. Upprepa denna träning tills han
förstår att "Tyst" betyder att han ska få godis, och
då är det ju lätt att vara tyst. Det är svårt
att skälla och ta emot mat och äta samtidigt. Beröm gärna
när han äter. Du kan också som sagt pröva om det
har någon inverkan om du ändrar tonfallet eller sätter upp
handflatan framför honom samtidigt. Träna detta åtminstone
10-20 gånger. Kanske inte alla på en gång, utan be kompisen
komma tillbaka flera gånger under en period.
Pröva efter ett antal gånger
att börja säga "Tyst" och så berömma men vänta
några sekunder innan du ger honom godiset. Klarar han fem sekunders
tystnad efter ett tag? När det funkar bra kan du som ännu en
ökad svårighet ha honom lös. Han kanske då springer
till dörren och skäller, men när du då säger "Tyst"
från det andra rummet så blir förhoppningsvis resultatet
att han tystnar och springer till dig där du sitter för att
få sitt förväntade godis. Beröm när han kommer.
När även detta fungerar bra så kan sista steget i träningen
bli att han får godis kanske bara varannan eller var tredje gång
som någon går förbi. De andra gångerna berömmer
du bara. Men du håller förväntan vid liv genom att alltså
då och då hämta något gott åt honom som belöning
för att han både skällde när han skulle och sedan
slutade på ditt kommando.
Kan du inte få honom att
vara tyst genom förslagen ovan, kanske därför att han är
för mycket uppe i varv för att äta, så pröva
om det hjälper att han dessutom ska sitta eller ligga. Ha honom kopplad
och sitt bekvämt i ett annat rum som ovan, men när han skäller,
säg i stället "Sitt" och hjälp honom att sitta på
det sätt han är van. Det här förutsätter att han
är bra på "Sitt" i lugnare situationer. Det har en lugnande
effekt. Det är svårare att skälla när man sitter.
Men skäller han ändå så träna att han ska ligga
i stället - om han kan "Ligg" i andra sammanhang. Be också
kompisen dröja lite längre mellan förbipasserandet eller
ringsignalerna, så du hinner med och inte behöver stressa.
Ett förslag i det här läget är att du insisterar på
att han ska sitta kvar eller ligga kvar, men för övrigt passivt
avvaktar och väntar tills du dessutom får fem sekunders tystnad.
Först då säger du till honom "Tyst" eller "Tyst - Bra!"
och så sätter du godiset vid hans nos, och förhoppningsvis
tar han det nu när han är lite lugnare. Försök ge
godiset så han inte behöver resa sig för att ta det, utan
kan fortsätta sitta eller ligga. Sedan säger du till exempel "Okej"
eller "Slut" och så får han resa sig upp, och du ignorerar
honom sedan och tittar på något annat, tills kompisen går
förbi dörren nästa gång. När du kört sådan
här dämpande träning ett tag så kanske du kan återgå
till träningen i "tyst" enligt ovan, även fast han står
upp.
Gunilla Melkersson

Stress leder till mer skällande
Rent allmänt
om överdrivet skällande kan man säga att det ofta är
knutet till en förhöjd stressnivå hos hunden. Och stressen
i sin tur kan komma av såväl under- som överstimulering.
Sedan finns det förstås mer normalt skällande i situationer
där hunden tillfälligt blir upprörd, glad, rädd, arg
etc. När det gäller en ung valp kan stress komma av att det
händer för mycket i omgivningen, mer än han klarar av i
sin nuvarande utvecklingsfas. Att vara med på mattes eller husses
jobb är ju t ex i sig suveränt, hunden slipper vara ensam hemma.
Det man behöver se upp med att är att hunden verkligen kan koppla
av där den finns i arbetsrummet. En valp behöver sova större
delen av dygnet, och själv kunna kontrollera sitt sömnbehov
- kunna somna när och var som helst och få vara ifred. Många
hundar behöver mycket passivitetsträning i olika miljöer,
hjälp att så att säga hitta av- och påknappen.
Som många själva upptäckt
är det lönlöst att försöka få stopp på
en stressad valp när han väl satt igång att skälla.
För att kunna stoppa skällandet gäller det att göra
det direkt då hunden börjar och då behövs ett "brytkommando".
Träna därför t ex in NEJ i ett helt neutralt sammanhang
i lugn och ro. Det ska betyda ungefär "ta kontakt med mig" och när
ni får kontakt, ger ni er valp möjlighet till ett alternativt
beteende. För att få stopp på skällandet gäller
det sedan att vara uppmärksam och stoppa honom med ert nej redan
när han tar sats för att börja skälla. De gånger
ni lyckas med det och han kommer av sig och tar kontakt, belöna och
beröm men utan att göra honom upprörd igen. Hundar skäller
av många orsaker, och ofta har de snabbt lärt sig att skäller
man så får man sin ägares fulla uppmärk-samhet. För
oss hundägare gäller det alltså att bryta denna olyckliga
händelsekedja.
Vi instruktörer lär
vanligtvis ut att bästa sättet att få stopp på oönskade
beteenden är att ignorera det, inte ge det uppmärksamhet som
uppfattas av hunden som ren uppmuntran att fortsätta. När det
gäller skällande, är det lite annorlunda. Det räcker
inte att ignorera alltid. Att skälla och gnälla är på
något sätt självförstärkande, och för att
komma tillrätta med problemet krävs att vi sätter oss ner
och funderar på vad vi kan ändra i förutsättningarna
runt omkring hunden. Ofta, ofta handlar det om att reducera stressmomenten
i hundens liv. Sedan är det också ofta så att när
man börjar åtgärda stressfaktorer runt omkring sin hund
för att minska stressen, kan det under en övergångsperiod
blir så att stressen verkar öka. Men det är temporärt,
så håll ut!
Kristina Bengtsson

Tålamod och förebyggande ger resultat
Skällande kräver tålamod för att bli av med. Det
är en instinkt hos hunden att varna och en del hundar skäller
i upphetsning när det kommer folk. För att tala om för
hunden att den inte behöver skälla finns tre sätt - hundar
är som människor olika och min erfarenhet är att det inte
alltid fungerar med exakt samma träning på alla hundar, ta
hjälp av en instruktör att lägga upp träning för
just Din hund, en träning som kan bygga på följande grunder:
1. Ignorering
- det här
fungerar i princip alltid, men med väldigt envisa hundar som tagit
på sig en vaktroll så försvinner det inte särskilt
fort för att man ignorerar. Kanske tror hunden som skäller när
någon går förbi att den kör bort folk med sitt skällande, dvs att det fungerar. Då stärks den i sitt skällande!
Ignorering tycker jag fungerar bäst när hunden kan se vem det
är - t ex ute vid hundmöten - och också då förstår
att Du har koll...
2. Alternativt beteende
- det
här har fungerat utmärkt på min egen hund. Man ser till
att "steg utanför dörren" innebär något annat än
att man ska skälla. T ex tränade jag min på att reagera
på rörelser utanför vår villahäck (han brukade
skälla som en galning) med att belöna att han bara började
morrade lite. "Bra, nu räcker det, det är OK" sa jag med lugn
röst så fort han började morra, men innan skällandet
startade och gav honom direkt något att tugga på en liten stund
(knäcke med ost blev bra). (Bredde alltid några knäcke
med ost på morgonen som jag delade i lagom bitar och hade på
köksbänken för denna träning...) Nu kollar han på
mig för att få sin godbit när han ser någon - ibland
blir det nu bara "ja du är jätteduktig...." Man kan också
förekomma när man hör någon gå utanför
och göra det till signalen för att leta en godis i köket eller så... Så fort Du ser att Din hund reagerar, men innan den börjar
skälla, så bekräftar Du, "Bra - nu får Du leta en
godis...". Skäller huden så säger Du lugnt "Nej, kom här"
och går från ytterdörren. Ingen belöning när hunden
skäller!
3. Förbud
- En del hundar
förvärrar sitt skällande när de får uppmärksamhet,
särskilt när matte skriker "Nej!" och så att säga
faller in i skällandet själv! Men det fungerar på en del
att bestämt markera "Nej!" när hunden skäller. (Nej ska ju
då vara intränat som ett bryt/kontaktkommando). Framförallt
om man har tränat in vad kommandona "Skall-Tyst" betyder så
kan det fungera med ett "Nej, tyst!". Risken är dock att det alltid
blir lite skall i alla fall. Jag skulle framförallt jobba med 1 och
2.
Vad gäller skällande
vid hundmöten så blir det automatiskt bättre om man tränar
på hundmöten med allt vad det innebär av lugnande signaler,
stora avstånd i början etc. Tänk på att en otränad
hund kan vara frustrerad eftersom den ännu inte är trygg och
vet exakt hur den ska bete sig. Frustrationen leder till skall. Träna därför
på avstånd att bara sitta när hundar går förbi
och belöna hunden när den lugnt kan titta på en annan
och inte skäller. Ha hunden nära Dig och visa att Du ignorerar
hotet, det skapar lugn och trygghet. Titta på Din hund i stället
för på den mötande.
Sara Grönlund

|
|
Kontaktträning
Träna
ögonkontakt
Det är inte
naturligt för en hund med ögonkontakt. Om en hund stirrar på
en annan hund så är det en hotsignal, så vi behöver
lära hunden att det oss emellan betyder positiv samvaro.
Börja tidigt med att locka till ögonkontakt, håll t ex en god godis (lever,
korv) i en knuten hand nära Ditt ansikte och vänta ut Din hund. Säg inget
utan belöna med röst och godisen när hunden ser dig i ögonen. Börja med att
sitta på huk och när han blir duktigare, så kan du stå. Gör denna övning många
gånger. Utveckla den så att hunden kan vänta när Du lägger ned godisen på
marken, en leksak el dyl och när Din hund tittar på dig så säger du en frisignal
t ex VARSÅGOD.
Pia Myrseth

Lär
gärna din valp att sitta och titta på dig innan du sätter ner matskålen,
eller innan den får "varsågod" till matskålen du redan satt ner. Att lära
hunden "tigga med blicken" eller "fråga om lov med blicken" kan bidra till
att minska lusten till bytesförsvar.
Gunilla Melkersson

Unghunden
har tappat intresset för Dig?
Kontaktträning
börjar från det Du får hem Din valp. Upplever Du sedan att
kontakten trots Din träning börjar bli sämre så har Din
hund nog hamnat i könsmognaden. Det är naturligt att bli mer utåtriktad, intresserad
av sin omgivning och tappa fokus på sina ägare under den här tiden. Din hund
har upptäckt livet utanför det du har att erbjuda och det kan många gånger
vara svårt att konkurrera ut.
Mitt
förslag är att du i en sådan situation ska börja vara mer passiv och
låta honom arbeta mer för att få kontakt med dig. Se till att det inte hela
tiden är Du som tar kontakt med honom. När han söker kontakt med dig
inomhus tycker jag att du ska nonchalera honom i större utsträckning. När
han är för sig själv och inte pockar på din uppmärksamhet kallar du på honom
för att kela, leka, träna, ge en godis el dyl. Det är viktigt att det är du
som avslutar stunden tillsammans. Om det blir han som avslutar först måste
du lära dig att göra ditt avslut snabbare nästa gång. Fortsätt inte med att
prata med honom när han gör saker som du inte tycker om och vill ha mer av,
t ex när han ser framåt när ni är ute, det kommer bara göra att hans dåliga
beteenden ökar.
Det
är viktigt att bara vara, både för hund och hundägare. Tänk på att träna med
måtta under denna jobbiga period, att försöka lära in saker under könsmognaden
är alltid dömt att misslyckas. Självklart ska du hindra Din hund från att
springa fram till människor och hundar men det är ingen idé att försöka lära
den något i svåra situationer. Om du får problem med något beteende
som Du inte får kontroll på snabbt tycker jag att du ska ta kontakt
med en hundpsykolog.
Jessica Westblad

|
|
|
Ensamhet - separationsångest
Träna
ensamhet
Vad gäller ensamhetsproblem så är det ofta en kombination av för lite träning,
separationsångest (för tät relation med matte/husse och kanske förstärkning
av att det är synd om den när man går) samt olämplig aktivitets/stressnivå.
Träna
på "separation", dvs se till att hunden inte får följa med Dig överallt, gör
det odramatiskt och naturligt att lämna den i ett rum och gå till ett annat.
Stäng dörren och återkom utan någon som helst reaktion när Du konstaterar
att Din hund är lugn i det andra rummet.
Låt inte hunden springa med in på
toa etc titt som tätt. Gör helt enkelt hunden lite mindre beroende av att
alltid vara med Dig. Du bör också ta på ytterkläder och efter en stund ta
av dem (när hunden är lugn, Du kan alltså äta middag först!). Du kan träna
på alla andra signaler som kan bygga upp en stressnivå hos Din hund, det kan
vara skrammel av bilnycklar eller att Du rotar i Din handväska - hundar är
specialister på att känna igen sådana signaler - "Nu går matte snart!". När
hunden märker att det inte är så särskilt spännande/obehagligt att Du går
ut genom en dörr eller tar på ytterrocken är lite vunnet!
För att undvika att stressen
ökar när Du lämnar den så gör det med en enkel och odramatisk rutin - säg bara
i lugn och positiv ton att "Nu får Du passa huset en stund, kommer strax"
eller liknande som blir en tydlig MEN OCKSÅ TRYGG signal om vad som gäller.
Den ska veta att detta är något normalt som Ni går igenom varje dag.
När Du
kommer hem, var inte översvallande mot Din hund - den upplever då att det var
en jättegrej att vara åtskilda. Hälsa lugnt och kort (ja här är jag, en
nonchalant klapp på ryggen och inte mer), eller inte alls, vilket kan vara
effektivt, och visa därigenom att det är helt odramatiskt att Du ibland är
utom synhåll. Hunden ska känna att den aldrig är förskjuten och lämnad
utanför.
Träna
på att lämna den kortare stunder i början - 5 min - 15 min etc och så småningom
kanske 4-5 timmar.
En hund har svårt att vara ensam eftersom den är ett flockdjur,
men arbetar Du tre-fyra timmar utanför hemmet så bör den kunna klara
detta. Kanske kan du ha Din hund på jobbet innan träningen är
färdig? Du
kan också naturligtvis ta hjälp av andra, och ha hundvakt - men hantera separationen
på samma sätt. Om det är separationen från Dig som skapar ångesten mer än att
vara ensam i sig så är inte hundvakten något som löser problemet.
Utrymmet
kan också ha betydelse. Lagom är bäst. Undvik att stänga in hunden på alltför
litet utrymme. Ha den inte i en hage när den är ensam en längre stund. Samtidigt
klarar många hundar av det bättre om de inte för stora ytor: Det är mindre
bra att ha ett tvåvåningshus att hålla koll på när de är ensamma. Lagom kan
vara exv kök + hall och där en lugn hörna där hunden normalt tycker om att
vara. Ofta kan man utöka utrymmet successivt när de blir allt tryggare hemma.
Tänk på stressnivån - om Din hund får springa och rasa mycket varje dag kan
den ha för stort behov av aktivitet och klarar inte att varva ned. Se till
att Din hund får rasa ut och leka med andra hundar ett par gånger i veckan,
men inte jämt och ständigt, ge den långa stunder (4-5 timmar period under
dagen) av vila då Du inte bryr Dig om den och kombinera promenader med mental
träning - typ sökövningar, lite lydnad, problemlösning.
En hund som är van
vid inaktivitet under en del av dagen och som inför ensamhets-perioden är lite
trött i huvudet av all tankeverksamhet klarar separationen bättre. Gör gärna
en positiv sak av att Du är "utom synhåll". Jag brukar lämna ett paket till unghundar med någon godisbit i. Så blir mitt utträde en signal att nu får
den leta fram godiset och då minskar obehaget i själva separationen. Ge Din
hund något att bita i (hundben, tygknut) och undvik att lämna duntäcken inom
bithåll! Fönsterkarmar och stolsben är gnagvänliga och kanske svårt
att ha utom räckhåll under ensamträningen - men om Du börjar med korta ensamperioder
och följer råden ovan så undviker Du att Din hund ens börjar med detta så
att det blir vanebeteenden. (Det finns råd om att stryka senap eller chilipeppar
på stolsben etc - jag provade det själv en gång när jag skaffade min förra
valp som var ovanligt bitig överhuvudtaget. Tyvärr var det bara när det var
chilipeppar på stolsbenen som han överhuvudtaget tyckte de var goda att bita
i... Så jag ger nog inte det rådet...)
Sammanfattning:
Träna att lämna kortare perioder - från rum till rum till att börja med.
Gör separation och återförening till något helt odramatiskt liksom signalerna
att Du ska gå ut.
Se till att Din hund har lagom blandning av vila, spring och mental aktivitet,
gör gärna någon koncentrationsövning som t ex en sökuppgift eller balansgång,
innan Du går ifrån den.
Den ska vara nere i varv när Du går.
Ge den lagom utrymme och tillåtna saker att bita i.
Sara Grönlund

Trygg
redan som valp
Hunden är ett flockdjur, och det är onaturligt för den att vara ifrån flocken.
Det går ju att lära dem så småningom att acceptera kortare tids separation,
men för en valp är det svårt att förstå. Den behöver ju trygghet, men den
behöver ju inte sova i sängen om man inte vill. Därför bör man nog låta valpen,
när den flyttar in, få finnas intill sin flock på något vis, så att man kommer
åt att smeka den om den blir otrygg, antingen med en bädd intill sängen i
sovrummet, eller att man själv flyttar till den plats där man anser att hunden
ska trivas så småningom.
Då går det kanske att efter en tid lämna den, men då är det lämpligt att bara
stänga för med en grind, så att hunden fortfarande kan höra och se att ni
finns kvar under natten. Om man inte kan ge valpen denna mjuka start i sitt
nya hem är det klart att risken för separationsångest i framtiden ökar. För
att träna hunden på att kunna vara ensam ett tag måste man tänka på att börja
träna tidigt men under MYCKET korta stunder.
Ha gärna en grind (eller ett kompostgaller) att sätta för dörröppningen när du
går in i ett annat rum, så att hunden inte kan följa, men se och höra dig. Låt
den stanna utanför när du går på toaletten, lämna den inne när du går ut med
soporna m m. Säg gärna samma fras varje gång, t ex "kommer snart" eller nåt,
och gå sedan. När du kommer tillbaka är det viktigt att du bara dyker upp och
går in och fortsätter med ditt, hälsa INTE på valpen och hur duktig den varit,
för då blir separationen uppmärksammad som något speciellt, vilket det ju inte
är. Ni tränar ju bara på vardagslivet.
Anna-Lena Arvidsson

|
|
Fästingar
Fästingen är ingen insekt utan tillhör
spindeldjuren. I Sverige finns det minst 10 olika arter, men de flesta
tillhör den "vanliga fästingen" - Ixodes ricinus. På Öland, Gotland och i
Blekinge finns en annan art; den "röda fästingen" (Haemaphysalis punctata).
Den ser lite annorlunda ut, och kan ibland angripa människor eller hundar.
En tredje art som också kan angripa
människor, men i synnerhet hundar, är en som på svenska kallas
"kennelfästing" eller "brun hundfästing", Rhipicephalus sanguineus. Detta
är en ursprungligen afrikansk art, som med hundar spritt sig till
medelhavsländerna, och andra delar av jorden med varmt klimat. Numera kan
den finnas inomhus i Sverige, där den, i motsats till andra fästingar,
trivs utmärkt och kan fortplanta sig.
Fästingens livscykel
Fästingens livscykel innefattar fyra stadier: ägg,
larv, nymf och vuxen. Larv och nymf liknar den vuxna fästingen men
storleken skiljer. Larven är c:a 0.3 mm lång, nymfen c:a 1.5 mm och den
vuxna fästingen 2-4 mm. Ytterligare en skillnad är att larven har tre
benpar, nymf och vuxen har fyra benpar.
Larven behöver ett blodmål för att utvecklas till nymf, nymfen behöver ett
blodmål för att utvecklas till vuxen, och den vuxna honan behöver ett
blodmål för att kunna lägga ägg. Däremot är det inte säkert att den vuxna
hannen intar något blodmål. Blodet tas från däggdjur eller fåglar.
Medelstora (exempelvis harar) och stora (exempelvis rådjur) däggdjur är
mycket viktiga för fästinghonornas reproduktion.
Larven kryper upp cirka 10 cm på ett grässtrå eller dylikt och inväntar
där sitt offer, företrädesvis smågnagare.
Den upptäcker att ett djur närmar sig genom vibration, värme och
utandningsluft från djuret. Larven har inga egentliga ögon men kan skilja
mellan ljus och mörker. Då ett djur kommer tillräckligt nära hugger larven
tag i pälsen och kryper ned till huden.
Efter en stunds sökande hittar den en lämplig plats, sågar sig igenom
ytterhuden, sprutar in en vätska som innehåller antikoagulations- och
bedövningsmedel, borrar in en mundel med bakåtriktade hullingar och
utsöndrar också ett lim. Därefter börjar den suga blod. Efter ett par
dagar är den mätt och låter sig falla till marken. Efter en tid ömsar den
skinn och förvandlas till nymf.
Nymfen och den vuxna fästingen beter sig på samma sätt som larven med den
skillnaden att de söker sig längre upp i vegetationen, den vuxna fästingen
omkring en meter. Detta hänger samman med de olika stadiernas förmåga att
uthärda torka. Larven som är minst torkar snabbare ut än nymfen och den
vuxna fästingen och måste fortare återvända till det fuktiga markskiktet
där den tar upp vätska genom huden innan den ger sig av uppåt igen. På så
sätt kan fästingarna få pendla upp och ned flera gånger innan de träffar
på ett djur och sätter sig fast.
Fästingarna är alltså beroende av hög
luftfuktighet för att kunna vara aktiva. Detta är också förklaringen till
att deras aktivitet avtar mitt under en varm och torr sommar. Fästingarna
behöver också en temperatur över cirka +5 grader för att vara aktiva men
kan överleva åtskilliga minusgrader.
En vanlig fästinghona blir mellan två och sex år, vanligtvis tre år.
Åldern beror på hur lång tid de får vänta på sina tre blodmål. En vuxen
hona äter tre gånger i livet medan en hanne äter två.
Tiden de får vänta mellan målen beror på flera faktorer till exempel hur
vanliga värddjuren är och hur länge fästingen kan vara aktiv i sitt
letande. Det senare beror i sin tur på temperatur och luftfuktighet. Varma
vårar och höstar innebär att fästingarna kan vara aktiva längre tid och
därmed öka sin chans att hitta ett värddjur.
En fästinghona lägger mellan 2000 och 3000 ägg en gång och dör sedan.
Smittor & sjukdomar
Man skall alltid vara uppmärksam på förändringar i sitt
djurs hälsotillstånd. En korrekt behandling som sätts in i tid kan rädda
livet på Din hund eller katt. Vid misstanke om sjukdom eller ohälsa -
kontakta veterinär!
Hunden eller katten påverkas oftast inte speciellt av själva bettet från
en enstaka fästing. En lokal rodnad eller svullnad i huden kan uppstå
liksom inflammation, t.ex. när fästingens huvud blivit kvar vid ett
misslyckat försök att manuellt ta bort fästingen. Extremt känsliga djur
kan reagera allergiskt på fästingens saliv.
Det finns framförallt två allvarliga sjukdomar som våra hundar riskerar smittas av när de utsätts för fästingbett; Borrelios och
Ehrlichios. Båda orsakas av bakterier som fästingen bär med sig från ett
tidigare värddjur och sedan överför till hunden. Såväl Borrelios
som Ehrlichios kan överföras till människa.
Borrelios, även kallad "Lyme disease", är en sjukdom orsakad av
spiralformade bakterier, s.k. spiroketer, tillhörande Borrelia burgdorferi
komplexet. Borrelia bakterier har hittats i alla populationer av fästingar
man undersökt, och förmodligen är de ständiga följeslagare till
fästingarna.
Undersökningar har visat att mellan 5 och 20% av nymferna är infekterade
med Borrelia, och mellan 15 och 40% av de vuxna fästingarna. Eftersom
nymfer är så mycket vanligare än vuxna fästingar, är risken större att bli
infekterad av en nymf än av en vuxen. Risken att bli drabbad av en
borrelia infektion har i södra Sverige beräknats till 1 per 150
fästingbett.
Symtom
Ofta diffusa som feber, trötthet, nedsatt aptit, apati, hälta, smärta i
leder, förstorade lymfknutor. Borrelios kan oftast behandlas med
antibiotika.
Ehrlichios är en infektiös blodsjukdom orsakad av en rickettsie-liknande
bakterie som lever och förökar sig i vita blodkroppar. Den bland hundar i
Sverige förekommande ehrlichiarten, som ännu ej är namngiven, infekterar
granulocyter (en typ av vita blodkroppar) och leder till så kallad
granulocytär ehrlichios. Den är närbesläktad med Ehrlishia equi som
drabbar hästar och E. phagocytophila som ger betesfeber hos får och
nötkreatur (tick borne fever).
En annan ehrlichiart, Ehrlichia canis, som bl.a. finns i sydeuropa, kan
också infektera hund. Denna ehrlichia-art sprids dock med den bruna
hundfästingen vilken i princip inte finns i Sverige. Med tanke på att
hundar numera reser relativt fritt inom Europa kan den dock tänkas dyka
upp. E. Canis infekterar monocyter (en annan typ av vita blodkroppar) och
leder till så kallad monocytär ehrlichios.
Hundar som drabbas av den svenska formen av ehrlichios har ofta ospecifika
symtom där akut feber, trötthet och aptitlöshet, tycks vara vanliga. Även
hälta, mag- och tarmstörningar, ledsmärtor, stelhet, eller vinglighet kan
förekomma. Katter kan drabbas med liknande symtom men sjukdomen tycks
relativt ovanlig hos katt.
Infektion med E.canis ger upphov till varierande symptom men vanligast är
viktminskning, feber, matvägran, blödningar och ibland kramper, blindhet
och rörelsestörningar.
Kvarstående långvarig trötthet och avmagring efter genomgången infektion
beskrivs också och tolkas som en allmän konditionsnedsättning och sänkt
immunförsvar. Ehrlichios kan oftast behandlas med antibiotika.
Babesia canis är en blodparasit som bland annat sprids av den bruna
hundfästingen, Rhipicephalus sanguineus, som vanligen inte finns i
Sverige. Parasiten skadar de röda blodkropparna. Några veckor efter
infektionen kan hunden få allvarlig blodbrist, feber, mjältförstoring och
leverskador. Snabb behandling (licenspreparat) kan ha god effekt men
preparaten ger ofta relativt allvarliga biverkningar. Ibland ses istället
ett akut chocktillstånd och allmän organförstöring som vanligtvis leder
till döden oavsett behandling
Förebygg
Det finns många olika huskurer och på apoteket finns både receptfria och
receptbelagda medel mot fästingar. Det finns inget entydigt råd att ge hur
man ska undvika att hunden får många fästingar. Att minska antalet bett är
dock ett allmänt råd: Borsta och inspektera därför hunden efter varje
promenad. Plocka snarast bort alla fästingar som satt sig med en
fästingplockare som kan köpas på apotek, zoo eller någon
veterinärmottagning. Tas fästingen bort
tidigt på ett skonsamt sätt är risken för virus/bakterieöverföring mindre.
Fästingen sitter dock djupt fastbiten och det är inte ovanligt att om man
slarvar vid borttagningen sitter mundelen kvar i huden och kan orsaka
infektion
För att undvika fästingangrepp bör
man;
...inspektera hunden
efter promenad och undersöka
hunden dagligen och då
fästa särskilt stor uppmärksamhet vid områdena bakom öronen och halsen
för att så tidigt som möjligt upptäcka fästingen.
...hålla trädgårdar så "fästingovänliga"
som möjligt genom att hålla gräset kort och trimma häckar och buskar. På
så sätt får fästingarna det svårare att nå hunden.
...av samma orsak undvika buskar och
högt gräs på promenaden. Tät och hög vegetation är perfekta hållplatser
för fästingarna i väntan på ett nytt värddjur.
...behandla hunden med något preparat som ger ett bra skydd mot fästingar.
Vitlök, örter
och andra dofter
En del tycker inte att vitlöksbaserade medel, typ Hopp Off, har fungerat
på deras hundar. Vitlök (färsk) har några använt med jättebra resultat.
Någon menar att man bör låta hunden gå på vitlöken året om, andra får
bra effekt med någon klyfta i maten varje dag under säsongen. Hunden får
några få fästingar per sommar. Det påstås dock att vitlök (och all lök
för den delen) är giftig för hund...... Jag har dock ingen uppgift om
vilka mängder det i så fall handlar om. Och inte heller färsk vitlök tycks
fungera för alla, bl a inte för hundägaren till några softisar som hade
provat detta.
Örthalsband är provat av flera som tycker detta ger effekt. Fästingar
får de, men inte i den utsträckningen som om de inte varit behandlade.
S k ohyreshalsband eller örthalsband är tillåtna att sälja utan recept
i Sverige. De innehåller örter och doftar lite i början. OK, de håller
inte alla fästingar borta (det gör inte Frontline heller) men det blir
betydligt färre än när man inte har använt halsbanden. Man märker direkt
när halsbandet slutar verka. Det tar ca två till tre månader. En instruktör
provade förra året en ny sort med Tea Tree olja i, men påstår att detta
inte alls var lika bra som örthalsbanden. Halsband med eucalyptus/citron
är en variant som befunnits fungera. Den som provat detta poängterade
också att det är billigt med dylika halsband (ca 50-lappen). Örthalsbanden
ska tas av när hunden badar.
En huskur är en giftfri rosmarin- och vinägerlösning som sprayas
på hunden eller katten före utevistelsen. Tänk på att spraya de utsatta
punkterna såsom öron och ljumskar. Fästingarna landar på hunden, men tycks
inte vilja krypa igenom pälsen och fästa i huden. Borsta som vanligt efter
promenad. Recept följer nedan. Det verkar fungera någotsånär - man kan
ju komplettera med att ge hunden en vitlöksklyfta i maten både morgon
och kväll (om man inte är orolig för att hunden inte tål det - själv har
min hund på 40 kg ätit en vitlök om dagen under fästingperioden i tre
säsonger utan att jag märkt några hälsoproblem).
Huskursrecept: Koka upp 1 liter vatten och tillsätt 1/2 burk
rosmarin. Låt detta dra i 1 timme. Sila därefter bort rosmarinen. Tillsätt
1-2 citroner eller en matsked vinäger. Blandningen blir sur och det gillar
inte fästingar. Häll upp på sprayflaska och spraya innan skogspromenaderna!
Det finns ett shampoo som heter Groomer´s Choise och spray, det
funkar kanonbra menar en som provat. Det innehåller bara örter o dyl.
Hundar som inte tycker om att bada ute kan med fördel tvättas i schampot
som sitter i ganska bra. Sprayen är en förstärkning/komplement. Sprayen
används t ex före varje promenad i skog. Det kanske verkar jobbigt att
spraya hunden före promenaden men det blir en vana och det är skönt att
veta att det inte innehåller bekämpningsmedel.
Receptfritt på apoteket
De numera receptfria medlen
Exspot vet. och Frontline finns att införskaffa på apoteket.
Exspot förebygger angrepp av fästingar, loppor och löss. På mindre hundar
trycks en ml av medlet ut på huden i nacken. Förutsatt att hunden inte
badas, varar skyddet i cirka fyra veckor. På större hundar, över 15 kg,
sätts en ml i nacken och en vid svansroten.
Medlet kan användas på valpar från två veckors ålder.
Exspot kan inte användas till dräktiga tikar under första tiden. För
säkerhets skull kan man undvika att använda det över huvud taget under
dräktighet och digivning.
Eftersom medlet är giftigt för fiskar, ska man inte låta hunden bada i
dammar och sjöar.
Frontline innehåller fipronil. Det är den första substansen i en ny grupp
av ämnen, fenylpyrazoler, som har effekt mot insekter och kvalster.
Fipronil påverkar nervsystemet hos ryggradslösa djur genom att hämma
GABA-komplexet, vilket leder till parasitens död.
Frontline verkar som en lokal effekt i hud och hårrem. Fästingar, loppor
och löss som kommer i kontakt med Frontline påverkas och avdödas inom 4-48
timmar.
Vid behandling sprider sig Frontline till hudens och hårremmens naturliga
fett och lagras i bland annat talgkörtlarna. Dessa utgör sedan en depå för
substansen. Talg som innehåller Frontline utsöndras kontinuerligt och
täcker det ytliga hudlagret och hårstråna.
Receptbelagda halsbandet Scalibor
Scalibor är en nyhet i
bekämpningen av fästingar på hund. Scalibor är ett hundhalsband som avger
ett medel som har både fästingrepellerande och fästing-dödande effekt. Den
aktiva ingrediensen i halsbandet utsöndras succesivt och ger ett
långvarigt skydd mot dessa blodsugande och sjukdomsspirdande små djur.
Hunden kan bada utan att effekten försämras (även om halsbandet är på vid
bad). Effekten håller i sig i ca 6 månader. Scalibor ska dock ej användas
på katt.

|
|
Vård och Hantering
Medicinsk träning
Det är inte
ovanligt att hundägare får problem med att kunna behandla hunden när den blir
sjuk. T ex ge den örondroppar eller skölja rent ett sår. Vanligaste
orsaken BAKOM att det blir bekymmer är brist på sk medicinsk träning. Många hundar
har även svårt att bli hanterade och att ens klara den vanliga skötseln av päls,
klor och tänder. Fungerar inte denna del så är chanserna små att en medicinsk
behandling, antingen av veterinär eller av hundägaren själv, ska fungera. Nu gäller
det att vända hundens negativa förväntningar, bryta onda cirklar och hitta lugnet
istället. Det gäller att träna en kort stund varje dag, få in en rutin och positiv
vana hos både människa och hund. Dessutom måste vi träna inför "det som komma
skall" typ veterinärbehandling och öka hunden tolerans och acceptans för att allt
inte är behagligt. Målet är att hunden ska klara närhet och skötsel ihop med sin
ägare men även okända (typ veterinär, domare och trimmare) på ett lugnt och balanserat
sätt utan negativa förväntningar eller stress. Nyckelordet i medicinsk träning
är SAMARBETE!
Träna
så här:
...Ordna
en speciell plats för skötsel, omvårdnad och träning. Se till att ha en skön
fäll eller matta och alla skötselsaker nära i ex v en korg. Denna plats ska
vara permanent så slipper du oroa hunden med att plocka fram allt.
...Tänk
på att sätta en tidsgräns. Vilket innebär att det du inte hinner med idag
får du ta imorgon. Träna 5 minuter varje dag och gör det gärna vid samma tillfälle
exv efter en av promenaderna innan kopplet tas av så slipper du kommendera
eller jaga ifatt hunden.
...Ge
en duglig belöning och det innebär något SUPER GOTT som hunden bara får på
denna speciella plats. Tänk på att ställa burken med det goda så hunden ej
kan förse sig mellan era träningspass.
...Träna
närhet genom kel, "massage" och att bara vara nära på golvet eller med hunden
på ett bord. Parallellt med detta tränar du hunden i att acceptera skötsel
och hantering. Varva kel, titta på tänder, ge örondroppar i ena örat, äta
godis, pussas, ge örondroppar, kela och ge godis igen osv.
...När
följande moment fungerar med dig låt då vänner och bekanta prova något enstaka
moment och belöna massor.
...Tänk
på att variera platser och moment men ALLTID korta pass och massor med förstärkning.
...De
moment som är jobbiga/svåra, undvik inte dessa, träna istället en kort stund
varje dag under MYCKET lugna former. Besök gärna din hunds veterinär och be
att få testa en del moment där.
Viktigt!!
Släpp ALDRIG om/när hunden sprattlar eller visar humör utan håll lugnt kvar
ditt grepp och belöna när hunden lugnar sig igen. OCH det är ingen idé att korrigera
då du istället, på detta sätt, förstör tilliten mellan er.
Yrsa
Franzén-Görnerup

Fasthållning
Det
är helt rätt att inte vara hård mot en valp. Om hunden nafsar och morrar så
vet han vet ju inte att det han gör är fel för så kunde han ju göra när han
lekte med sina syskon. Tänk på att inte leka med honom med era händer, om han
börjar nafsa så ge honom ett ben eller helst en mjuk leksak, t ex en gammal
stumpa med tidningspapper i, så han kan tugga på det istället. Det kliar
fortfarande i hans tänder, så just detta är ett beteende som många gånger växer
bort. Att han morrar och inte vill bli fasthållen när ni ska ta i hans tassar
är ett vanligt beteende. Hunden är rädd om sina tassar och sin kropp och det
är bara mjuk, bestämd men mycket vänlig träning som gäller. Börja stegvis med
att klappa honom på tassen och beröm honom med röst och godis, håll på tassen
och beröm och arbeta sedan vidare steg för steg så att ni kan hålla honom i
tassen längre och längre tid medan ni hela tiden berömmer honom. Han måste få
lära sig i lugn och ro att det inte är farligt att bli fasthållen, det är inget
som är naturligt för honom från födseln. Var noga med att när träningen är slut
så är det ni som ger honom tillåtelse att gå, så att han inte smiter iväg och
lär sig komma undan. Så ta det lugnt steg för steg och ha tålamod, så kommer
detta att greja sig! Han är bara valp och har långt kvar till att bli en vuxen
hund.
Pia Myrseth

|
|
Hundmat
Som
information följer här två helt skilda dietförslag som inte alls har med
varandra att göra och därför inte alls ska mixas...
"HAMMARLUNDS BLANDNING"
Jag är egentligen ingen "expert" på vad hundar ska äta men jag har en nära kontakt
med Anne-Marie Hammarlund som jag anser är en av landets bästa inom området.
Om man vill koka maten själv till hunden är Anne-Maries förslag på utfodring
av en vuxen hund följande:
"HAMMARLUNDS BLANDNING"
Observera att nedanstående delar är VOLYMDELAR
2 delar mycket välkokt ris, makroner, korngryn, krossat vete eller dylikt
½ - 1 del kött, helst rått annars lättkokt
2 delar matbröd bakat på vete
½ - 1 del vetekli & ¼ del vetetegrodd som blandas torrt i blandningen, skall
ges med försiktighet till unga valpar.
1/8 - ¼ del solrosolja eventuellt lite finrivna morötter
Den större
mängden kött och solrosolja i blandningen är avsedd för aktivare och växande
hundar. Växande valpar och unghundar behöver dubbel vuxen dos av fett. Blandningen
måste kompletteras med ett väl sammansatt vitamin- och mineral-preparat, t ex Hyper Mix Valp. (Preparatet heter inte Valp p g a att det endast ska ges till
valpar utan det fungerar mycket bra till vuxna hundar också) Dessutom
är det bra om man kan ge hunden ett bra algpreparat, t ex Crest. Dosen för vitaminerna
och algerna finns på förpackningen och det är viktigt att tänka på att läsa
igenom doseringsanvisningarna ordentligt eftersom växande valpar ska ha mer
än vuxna hundar.
När | |